Idag har varit en mycket rolig dag på jobbet, (för egentligen gillar jag mitt jobb, jag gillar bara att klaga på det då och då). När tiden går allt för långsamt brukar vi roa oss med diverse tävlingar i stil med "hitta fulaste fisken", "hitta flest makrillar bland sillen" eller varför inte "hitta någonting bland sillen som ingen hittat förut". (Tessan vann den sistnämnda tävlingen med ett skosnöre)

Idag startade vi en gemansam samling med ett exemplar av varje fisk av fel sort vi kunde hitta. När klockan började närma sig halv ett och alla var sådär lagom fredagströtta och inte detta roade oss längre kom någon på den briljanta och extremt softisikerade idén att sätta en lappar med varierande text på ryggen på andra inte ont anande medarbetare. Detta slutade såklart i totalt kaos med att alla sprang runt och kastade sill på varandra!

När jag kom hem upptäckte jag till min förfäran att mitt enda piercingsmycke var borta, vilket gjorde mig så ledsen att jag gick och la mig och tjurade i min säng. Vaknade en halvtimme senara av att min syster ringer från sitt jobb och har tråkigt och vill att jag ska vara social och få tiden att gå. Vi hade ett mycket givande samtal om sista Harry Potter-boken innan jag var tvungen att lägga på efter att det hade tutat i luren minst tre gånger för att singnalera att någon anna försökte ringa. Sedan visade det sig att smycket inte alls var uppdammsuget som jag förfärat utan bara hade råkat hamna på hallborde och inte på hyllan i badrummet som jag trodde. Då blev jag så glad och lycklig att jag bestämde mig för att fotografera lite, och vilka bilder det blev. Helt otroligt fina skuggor!

För fler bilder se min bilddagbok.

(Av nån anledning har länken bestämt sig för att se sådär konstig ut vad jag än gör, men den funkar och det är huvudsaken. Vet någon kunnig och vänlig själ vad jag har gjort för fel så hojta till.)

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, jag vaknar, äter min gröt, går till bussen, jobbar och tjötar med Tessen, åker hem, lagar mat, lyssnar på musik och kollar mejlen innan det är dags att sova igen. Men jag är glad endå, och snart är det jul och nyår och jag får åka hem. HEM!

Jag är i extremt chocktillstånd, jag har nästan tutta eld på huset!

Okej så här var det, jag lade in en djupfryst biff i micron och satte timern på 5 minuter och gick för att kolla min mejl under tiden. Känner att det lukatar lite och går ut i köket och HELA nedevåningen är FYLLD MED RÖK! Jag får panik och öppnar alla dörrar och fönster, på med fläkten och ut med tallriken med den nu sedan länge förkolnade maten.

Nä, jag är nog en fara för både mig själv och min omgivning.

Och jag kommer defenitivt INTE använda micron på ett bra tag!!

<- Maten, efter brand-dramat.

Jag åt flingor i stället.

Ibland händer det att jag känner mig ensam, rädd och ännu mer vilsen än vanligt, när det händer brukar jag ta fram min bibel och inte helt sällan hamnar jag på psalm 121. Att läsa de åtta verserna ger mig så stor trygghet, det råder liksom inga tvivel, "Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.", med Gud som bästa vän behöver du inte oroa dig, han lämnar dig aldrig!

"Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot slinta,

han vakar ständigt över dina steg.

Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.

Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.

Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.

Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.

Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt."

Faktiskt kan jag ibland tycka tisdagar är värre. På måndagar är man ju åtminstinde utvilad efter helgen. :)

En ny vecka har börjat och nu är det bara fem veckor kvar tills jag slutar jobba och kan åka hem och krama på alla igen. Beware..  Jag trodde inte jag skulle säga det här, men jag kommer nog sakna Abbafolket en smula. Fisklukten däremot har jag inget emot att bli av med.

      När jag kommer hem är det jul och för en gångs skull ser jag inte alls fram emot det. Julklappar? Usch vad jobbigt! Jag har redan lyckats förhandla mig till att inte byta med min syster och förhoppningsvis slipper jag ytterligare några paket.  Det känns bara krystat och jobbigt. Bort med all hysterisk konsumtion och in med lite Jesus i julen igen!

Hur orkar folk jobba egentligen? Jag är helt död!! Plötsligt känns det inte så tokigt att börja plugga igen. Men som sagt, jag är en flicka med grav beslutsångest. HUR i hela världen ska man veta vad man ska utbilda sig till?

Präst? Fotograf? Dagisfröken? Nått helt annat?

Svar till: Förrvirrad 88:a

Får jag presentera den übersöta kaninen Sigvard?

Min söta hoppe som skuttar omkring här hemma i

köket och alltid struttar fram för att möta mig när

jag kommer hem aldeles utsliten efter jobbet. :)

Oh vad jag älskar att äta, i dag kalasade jag loss på bakade potatisar med béarnais-sås och en himelskt god sallad med soltorkade tomater och valnötter. Mmmm...