Jag är allt bra konstig. Jag har inte gjort annat än att längta hem i över två månader och nu när jag är här så känner jag att jag inte trivs här alls så bra som jag trodde. Faktum är att jag inte känner mig hemma här, eller nån annan stans. De senaste åren har jag nästan bott i min resväska, och nu? Tja nu känns det inte som jag bor nånstans. Terrific!

Nu går jag och gräver ner mig någonstans, tack och adjö.

I morgon är sista dagen på jobbet. ÄNTLIGEN! Sen är jag visserligen fritidsforskare igen, men det tar vi efter jul. Nu ska jag bara njuta. Direkt efter jobbet i morgon åker vi ner till småland, först till mormor och morfar för att träffa alla kusiner och mostrar och övrig släkt på den sidan.. och so on. Sedan på lördag åker jag hem till älskade saknade lilla finaste pappagubben och Rutger skruttkissen och alla andra i familjen. Sen är det julafton och alltihopa innan det är dags för vintermötet över nyår. Spännande dagar framför mig med andra ord.

Merry Christmas everyone!

Till jul går min anställning ut, men arbetsledaren hälsade att jag var välkommen tillbaka vecka 16. Så nu har jag sexton veckor, dvs fyra månader utan planer. Söka nytt jobb kanske? Låter som en bra idé. Eller åka till Hanna i Brisbane? Låter som en ännu bättre idé. Det är ruggigt dyrt att åka till Australien, men jag kommer ha råd om jag tar lönen och de sparade pengarna som jag fick i student/födelsedagspresent. Frågan är om det är värt att träffa Hanna i en månad och samtidigt uppleva en helt ny kontinen, för att sedan komma tillbaka totalt luspank.

Just nu får jag det till att det är väldigt värt det.

Här sitter jag och är allmänt opepp och grinig och då kommer min älskade högra hälft, Hanna  in på msn. Kan man bli gladare?

     Hanna övegav mig den 27 november för att ge sig ut på sitt livs äventyr  i  Australien i åtta långa månader. Och trots att det bara gått två veckor så saknar jag henne! "Hon fattas mig!" Som Mattis säger i Ronja Rövardotter. 

Allt bara kommer som en våg över mig och jag känner mig som en dåligt människa. DÅLIG, dålig, dålig...

Säg att jag får ligga i ditt knä och gråta, och du ska berätta hur fin och värdefull jag är, säg att jag får det?

Ibland undrar jag om jag mår riktigt bra, under en tillfällig sinnessvacka råkade jag lova att jobba 06.50 till 20.00 i morgon. Vad tänkte jag då med undrar jag bara? Och just det, koka spagethi verkar inte var mina starka sida, jag har tydligen inget sinne för proportioner alls. Jag har precis lyckats koka pasta till ett helt kompani.

Idag är det första advent vilket innebär att det är 19 dagar kvar tills jag slutar jobb och får åka hem, 22 dagar till julafton och 26 dagar till vintermötet! Igår firade jag första december/nya kyrkoåret med årets första glögg och julmusik på högsta nivå. Myspys deluxe.